Jag andas in vintern och håller ut i en vecka till.

Tur att det finns de som värmer upp de kalla dagarna.

Har varit här länge och älskar det oftast,

men hjärtat vill någon annanstans.

Äventyra.

Springa, bada, finna.

 

Vet aldrig vart jag är påväg,

men hamnar alltid där det är som allra bäst,

varje gång.

Njut av att andas intill de du älskar mest.

Och fatta att vart du än är så kan allting bli bra.

Bland palmerna är det dock oftast lite, lite bättre,

för hjärtat får vila,

och det får hjärnan med.

Snart får hjärtat vila,

men ändå sakna samtidigt.

Och när vi ses igen, kommer hjärtat nästan explodera.