Uno, due, tre.

Så nu för tiden kan jag räkna till 100 på italienska. Jag kan göra 4 smoothies samtidigt och jag är fan bäst på att diska. Jag har en miljon sår på händerna och jag har bränt mig bredvid lillfingret. Det gör så himlans ont. Men inte alls så ont som att inte må bra i själen. Och det gör jag ju. Mår bra i själen. Så vad gör ett par blodiga händer?
 
Ingenting. Det gör ingenting alls.
 
Hjärtat blir aldrig fullt. Som de sjunger. Vi kan fira ännu en jul nu. Som de också sjunger. "Men jag ångrar ingenting". Det gör jag inte. Jag ångrar inte en enda sekund av allt det kaos jag varit inblandad i. Eller kanske snarare det kaos som jag har varit. Jag är den gladaste människan på planeten över allt som hände och det finns bara en anledning till det. Italian beauty. Tack. Tack för att du fixade mig. 

Time for chicken and potatoes. I am starving and I am the luckiest girl on the planet, anyhow. The luckiest girl on.this.planet. Dags för att återgå till livet igen. Och jag kan inte vänta. Hörs snart. Kram. 
 
 

Just precis nu.

Wow. Livet är på plats igen. Helt klart. Jag gör någonting jag aldrig gjort förr och tog ett stort steg in en värld jag inte visste fanns. Jag jobbar på ett café och stressar ihjäl mig hela dagarna men har också massvis med kul på jobbet. Imorgon blir en stressig dag för det är helg och tydligen fruktansvärt mycket folk. Oh well. Sånt är livet. Jag har ju världens bästa liv att komma hem till så vad gör några timmar av stress, egentligen?
 
Och hur hamnade jag i Nya Zeeland? Var detta redan bestämt? Skulle det blir såhär?
 
Jag vet inte. Men jag är glad att jag är där jag är just precis nu. Med en liten pyntad julgran på nattduksbordet, god mat att komma hem till varje eftermiddag och någon som älskar mig mer än jag någonsin kan förstå. Att gå och bowla helt random på en måndag är helt i min smak. Och gå på promenader genom stan. Ta en lunch på ett fik. Strosa runt i second hand butiker. Det är precis såhär jag vill ha det. Tack livet. Tack för att det är så fint. Just precis nu.