Terapi

Terapi är ett "hjälpmedel" som blir allt större och större. Det blir mer accepterat och öppet att tala om att besöka en terapeut. Jag tror att det är ett hjälpmedel som egentligen alla människor borde ta tillvara på. Jag personligen går inte i terapi men jag har många gånger funderat på att göra det. Det handlar inte om att jag har mycket problem eller saker att ta itu med. Det handlar mer om att få prata med någon som är utbildad och har kunskap. Någon som har erfarenhet kring att prata med och bemöta människor oberoende av vem det är som kommer för att söka hjälp. Det handlar om att kunna prata med någon helt utomstående, som inte känner en alls, och som svart på vitt kan prata om känslor och ge en tips kring kanske arbete, relationer eller familj. Att gå i terapi behöver inte betyda att man mår dåligt. Det kan betyda att man vill ha lite vägledning eller kanske någon som ger en lite extra motivation.
 
Självklart är terapi även jätte viktigt om man känner att man inte mår bra, att man varit med om någonting som man behöver prata om och gå till grunden med. Då är terapi ett sätt att få hjälp och att ha en person som kan stötta, hjälpa och motivera en. Vad jag vill säga med detta inlägget är att tveka aldrig att ta hjälp om du känner att det behövs. Terapeuter finns där ute för att hjälpa till i vilken situation som helst. 
 
Här nedan finns en länk till ett ställe i Stockholm dit man gå för att få hjälp utav terapi. De har olika sorters terapi som är till för att hjälpa just dig. Jag har kompisar som har gått dit och som har gått tillbaka just för att det har känts rätt för dem. Om du känner att terapi är något som kan hjälpa dig så tveka inte på att ta tag i att få hjälp.
http://www.basterapi.se/ -
 
Kram på er alla!

Nya Zeeland.

Jag flög alltså från Melbourne till Christchurch, Nya Zeeland. Där träffade jag mina föräldrar och en av mina storasystrar för första gången på mer än ett år. Mamma hade bokat ett hostel och jag skojar inte när jag säger att det var det bästa stället jag någonsin bott på. Det var hostelet som tillhörde flygplatsen och det var helt nybyggt. Vi gjorde inte så mycket i Christchurch mer än att åka in till stan en gång. Hela staden håller på att byggas upp igen efter att ha förstörts i en jordbävning för några år sedan. Hela staden är bara full med byggställningar och sådant. Dock så har de ett jättecoolt shopping center som är byggt av bara flyttcontainrar i väntan på att få i ordning på det nya shopping centret. De var en jätte häftig stad och det skulle vara spännande att komma tillbaka dit om några år när det har förändrats ännu mer. Dock väldigt sorgligt att en jordbävning kan förstöra så himla mycket för så många människor.
 
 
Efter att ha varit i Christchurch i ett par dagar (mest på hostelet) så tog vi ett annat flyg till Wellington, huvudstaden i Nya Zeeland. Där spenderade vi 4 dagar. Wellington var en väldigt liten stad för att vara huvudstaden. Jag blev nästan chockad när jag kom dit över hur litet det var. Vi hamnade på ett mindre bra hostel den gången, men man känner nog så för att ingenting någonsin kommer kunna toppa det första hostelet. I Wellington så åkte vi en sak som heter "cable car". Det är en buss som går upp för en backe, som ser ut nästan som en spårvagn. Uppe på toppen fanns det en jättefin utsiktsplats och därifrån kunde man gå ner genom den botaniska trädgården, vilket vi gjorde. Andra dagen i Wellington så gick vi till ett jättestort museum. Det är så himla mysigt att strosa runt på museum och kolla på allt häftigt dom har där. Jag och Amanda var rätt trötta dock, så vi inväntade de andra som tog hela dagen på sig att kolla på allt. Sedan hade vi någon dag i Wellington där vi mest softade. De andra gick till ett vattenfall men jag passade på att söka visum och kolla efter jobb som jag måste ha när jag kommer till Auckland.
 
 
Efter Wellington så tog vi en nattbuss på 7 timmar till Rotorua. Vi hade hört innan att denna staden luktar jätte äckligt pågrund av några varma källor de har här, som släpper ut svavel. Och oj, så rätt alla haft. Det luktar så himla äckligt här hahaha. Men det gör inte så mycket. Det låter säkert jättekonstigt men man vänjer sig vid fis lukten. Vi kom fram till Rotorua klockan 5 på morgonen, men ingenting var öppet här då. Vi skulle inte få checka in på hostelet förrän klockan 8 och McDonalds öppnade inte förrän klockan 6. Vi gick iallafall runt lite, trötta och hungriga, tills vi kunde gå in på McDonalds. När vi väl fick komma till hostelet (som dessutom är hur mysigt som helst) så somnade vi allihopa. Familjen har varit och kollat på och lyssnat på när de pratar om Maorikulturen. Jag hängde inte med dit utan gick och kollade på de varma källorna de har här istället. Det var SÅ himla häftigt! Det är så varmt i vattnet där att det kokar. Jag tog massvis med bilder som ni ska få se därifrån. Dock så tror jag inte att det gör sig rättvist på bild.
 
 
Efter Rotorua så tog vi ytterligare en buss på 9 timmar för att komma fram till Paihia - Bay Of Islands. Väl där så checkade vi in på hostelet som låg ganska nära till där bussen stannade. Det var inte mycket att göra i Paihia eftersom det är så himla litet, och två av tre dagar så var det mest regnigt och lite kallt. Men vi fick en jättefin dag där - då tog alla utom jag och mamma en båttur för att kolla på delfiner och annat coolt som fanns där bland öarna. Medans de gjorde det så fick jag och mamma för oss att vi skulle vandra till ett vattenfall uppe i bergen. Vad vi trodde skulle bli en liten promenad blev helt plötsligt en heldags utflykt med mycket skratt, ett jättefint vattenfall och mycket vandrande i den härliga solen. Det var en väldigt bra dag för oss alla! 
 
 
Efter att ha varit i Paihia så tog vi en buss på ungefär 4 timmar för att komma till Auckland. Auckland bestod för mig och Amanda av sällskapsspel, couchsurfing och japanskt vin. För resten av familjen så bestod det av hostel, middag och några öl tror jag. Jag hade världens bästa person att bo hos när jag couchsurfade, Bevan. Han hjälpte mig och två andra killar som var där samtidigt att starta upp bankkonto och sånt praktiskt som man behöver när man flyttar till ett nytt land. Vi spelade sällskapsspel en hel kväll och det var även min sista kväll med Amanda, som åkte tillbaka till Melbourne dagen efter. Jag tror att Auckland är där jag ska bo ett tag framöver, så jag kommer att ha mycket tid att kolla in staden om några dagar. 
 
För vi bestämde oss nämligen för att hyra en bil och köra från Auckland till Matamata, där Hobbiton ligger. Vi hade en jätte härlig dag där vi gick på en tour i Hobbiton och fick reda på coola saker om filmen. Det var dock väldigt regnigt och grått när vi var där så jag har bestämt mig för att jag ska åka dit igen när det är finare väder. Det är helt fantastiskt hur de har lyckats bygga upp en hel by till en film och sedan hållt det så fint så att man kan ha det som en turistattraktion. Jag var imponerad!
 

Efter att ha varit i Hobbiton så fortsatte vi vår trip till Waitomo där vi checkade in på världens mysigaste hostel. Vi hade grisar och getter som gick i en hage bredvid. Det ligger lite på landet så det var väldigt lugnt och skönt. Mamma lagade god mat och vi laddade upp för nästa äventyr som började tidigt nästa morgon: Black water Rafting inuti en grotta med lysande maskar. -Ja, ni läste rätt. Och WOW! Det var så himla häftigt. Jag tror nog att jag kan säga att det var en av de coolaste grejerna jag någonsin har gjort. Vi hade våtdräkter på oss, hade stora uppblåsta ringar att sitta på, och tog oss igenom en grotta på mer än två timmar. Det var vattenfall man skulle hoppa ner för, baklänges dessutom, och massvis av lysande maskar inne i grottan. Det var strömt och svårt att ta sig igenom vissa ställen där det var trångt och halt, men det var verkligen riktigt häftigt. Nästa gång kanske jag ger mig på den 7 timmars touren i grottan där man både klättrar och åker linbana.
 
 
Efter att ha varit i Waitomo och äventyrat så checkade vi ut från vårt mysiga lilla hostel och tog bilen tillbaka till Auckland igen. Vi stannade vid ett jättefint vattenfall på väg hem. Det var det finaste och största vattenfallet jag har sett i hela mitt liv. Vi stannade bara en liten stund, tog lite bilder och tog sedan bilen tillbaka till storstaden igen. Väl tillbaka här i Auckland så hade vi bara några dagar tillsammans innan mamma, pappa och Johanna skulle tillbaka till Sverige igen. Vi tog det mest lugnt. Mamma följde med mig på lägenhetsvisning. Vi var ute och åt lite mat, spelade biljard och bara umgicks.
 
Sedan kom den 23:e. Datumet då de skulle tillbaka hem igen och vi skulle säga hejdå. Det var tidigt på morgonen och jag var lika ledsen som förra gången jag skulle åka. Det jobbigaste är nog att man inte vet hur lång tid det kommer att ta innan man ses igen. Kanske ett par månader, kanske ett helt år. Tanken är ju att jag skall vara här i ett helt år eftersom det är så länge som mitt visum gäller, men vi får se. Jag får sällskap om ungefär två veckor av min Italienska beauty och vi vet inte vad vi håller på med. Men det känns bra. Just nu känns det faktiskt väldigt bra. Och jag har hittat lägenhet i Auckland som jag och Robin flyttar in i på lördag. Sedan åker han till Australien och Simon kommer hit. Det enda som saknas just nu är ett jobb, och sedan är allting på plats. Jag har fått se min familj, fått ny energi och nu är det bara att börja jobba, kanske börja med någon ny sport och bara andas igen. Åh. Så fint livet är egentligen. Och vilket fint land jag har flyttat till.
 
Hejdå min fina familj. Jag älskar er till Nya Zeeland och tillbaka. Tack för de här 3 veckorna. Ni är bäst!

Family.


Here we are. In New Zealand. Me, my parents and two of my siblings. And I couldn't be happier. I met them two days ago and so far we've been planning our travels around New Zealand that we are gonna do during the next two weeks. And I also moved from Australia to here the other day, so I might be spending the next year or so here in New Zealand. Anyway, my mum is making pancakes now and I can't wait to eat them!! I love my family so much and I am more than lucky to have them here with me now. One year without them has been way too much!