Vart är vi påväg?

Blev påhoppad med ögonbindel och hörlurar med ashög musik. Någon slängde in mig och min hund i en bil. Åkte en sväng och gick någonstans. Hörde inget, såg inget, visste inte vart jag var. Han tog av mig ögonbilden och jag satt på en klippa framför en jättefin solnedgång. Smält choklad, jordgubbar, melon, godis och cider.
 
Hur fint? Töntigt men vackert. Tror att detta kan vara bland det finaste någon har gjort för mig.
 
Detta var så himla värt.
Varför gör man inte sånt här oftare?
Jag har verkligen insett hur otroligt glad man kan bli av att någon gör fina saker för en. Jag har verkligen insett hur mycket kärlek och lycka som bubblar i en människa när den gör någonting sådant här för någon annan. Jag satt i bilden och undrade vart jag var påväg. Jag var lite pirrig och rent av livrädd eftersom jag inte hade någon aning om vad som skulle hända. Allting helt utan förvarning.
 
Och detta hände alltså häromdagen. Jag hade varit och jobbat (en såndär inte-så-bra dag). Och var mest trött. Sedan satt vi på klippan hela kvällen och bara hade det mysigt. Jag, min man och vovven. 

Tack igen, hjärtat. Du är helt fantastisk.

Take care.

Ta vara på det som du tycker är viktigt här i livet. Glöm aldrig av de människorna som faktiskt vill dig väl. Glöm heller inte av att ge dem uppskattning och visa hur mycket dom betyder för dig. En sådan "liten" sak kan göra så himla stor skillnad. Glöm inte det.
 
Med detta sagt så jobbar jag imorgon och sedan tar jag med mig min älskade hund på äventyr.

Ok, så jag tog studenten.

Ok, så jag tog studenten. Skolan är slut. Ingen mer skola. Inga fler inlämningar. Inga fler betyg. 
Jag vet egentligen inte riktigt om det är nu jag ska hoppa, skratta och gråta av lycka. Eller om det är nu det är dags att vara ledsen och tom. Det är svårt att veta vart man har sig själv mitt i allt det här. Kanske speciellt dagen innan studenten. Den 12e juni bröt jag ihop mitt i natten. Jag skulle snart ta studenten och jag var egentligen helt överlycklig över att få bli fri. Men jag grät och det vägrade sluta. Jag är glad att jag hade världens finaste människa bredvid mig den natten som fick mig att inse hur mycket jag har att se fram emot. Jag är glad att denna fina människan lärde mig hur man snyter sig (vilket är någonting som jag aldrig har fattat hur man gör innan). Jag kommer alltid att minnas att jag lärde mig hur man snyter sig dagen innan min student. Och jag kommer alltid att minnas vilken underbar människa det var som lärde mig. Kanske ganska konstigt att en sådan sak kan betyda så mycket för någon. Men den natten var verkligen en av de bästa och roligaste nätterna i mitt liv. Detta trots all rädsla inför morgondagen. Och detta trots att jag hade tappat bort mig själv mitt i någonting som kanske inte ens existerade.
 
Imorgon är det fredag och midsommarafton. Det känns som om det var igår som det var snö och storm utanför väggarna. Tiden har sprungit iväg och jag har nästan hunnit avklara en hel vecka av jobb. Idag har jag varit ledig och igår var jag hemma hos amanda och åt jordgubbar och grillat. Imorgon kan det hända att jag åker iväg efter jobbet. Jag råkar visst jobba 7-4 på midsommarafton, men inte gör väl det någonting. Jag tycker helt ärligt bara att det ska bli hur mysigt som helst att spendera en del av min dag på jobbet. Och att kanske lyckas lysa upp någon annans dag. På kvällen åker jag väl vidare och det blir nog en kväll att se fram emot.
 
Ikväll är jag ensam hemma eftersom mina föräldrar är i varberg och har tagit med sig hundarna. Jag ska gå och lägga mig tidigt men först ska jag ha lagat mat, ätit och gjort en matlåda tills imorgon. Jag ska ha hunnit dricka te (utan mjölk) och jag ska ha hunnit kolla på någon bra film. Sedan blir det dags för att sova och se fram emot en helt fantastisk dag imorgon. Hoppas att ni får en solig och trevlig midsommar allihopa.