Bibliotek, musik och mandalas.

Jag har varit uppe på toppen men även nere på botten. Jag har varit med om en hel del, både alldeles fantastiska saker, men även svåra situationer. En sak som jag alltid hållt fast vid dock, det är att drömma. Jag har aldrig någonsin slutat med att drömma och det är jag så fruktansvärt glad över. 
 
Idag var jag på biblioteket för att hitta ytterligare en bok att läsa. De har ett mysigt café där och jag satte mig för att dricka kaffe. (vilket jag egentligen hatar, men ville känna mig vuxen haha). Jag träffade två jättetrevliga killar som är ute och reser världen runt. Nästa vecka ska de åka till klättergymmet och jag hänger förmodligen på. De båda tycker om att läsa böcker och de gav mig massvis med tips på nya, bra och motiverande böcker att läsa. Och jag gav dem några tips tillbaka. Sedan lyssnade vi på härlig musik tillsammans innan de skulle vidare.
 
När mina två nya vänner hade gått iväg så satte sig en äldre dam bredvid mig. Hon pratade om mina dreads och började babbla på om hur hon önskade att hon också hade kunnat göra någonting annorlunda när hon växte upp. Hon berättade sedan för mig att hon var filosofi lärare när hon var yngre, men att det då var OLAGLIGT att lära ut filosofi här. Hon hade alltså hemliga, anonyma klasser där hon på kvällarna pratade om och lärde andra det hon visste och tyckte om filosofi. Hon var så himla härlig och vi drack kaffe och åt muffins tillsammans. Det regnade idag, så vi satt precis bredvid det stora fönstret och pratade om hur mysigt det är när regndropparna knastrar mot fönstret. Jag hoppas att jag träffar henne någon gång igen, och om jag inte gör det så är jag iallafall otroligt tacksam över att jag träffade henne idag. Hon gav mig nya tankar och nya perspektiv på saker jag inte ens har tänkt på förut. Tänk att det finns så fantastiska människor som bara kommer in i ens liv från ingenstans, och har en konversation som man aldrig glömmer. 

Efter mitt mysiga besök på biblioteket så kom jag hem. Jag hatar verkligen min lägenhet. Alltså verkligen hatar. Men nu är det bara två veckor kvar tills jag flyttar ut härifrån så jag håller mig samman. Jag och Simon försöker att hålla humöret uppe och leva på som vanligt. En sak som är säker är att det här med att leta lägenhet ska jag lämna över till Simon nästa gång, för det blev inte så bra när jag gjorde det denna gången. 
 
Jag har iallafall suttit på mitt rum och målat mandalas hela dagen igen. Jag har fått pencilin för min öroninflammation som jag måste ta innan jag får komma tillbaka till jobbet. Jag har druckit litervis med te för att bli bättre i halsen och fått i mig lite mat. Jag har lyssnat på musik i hörlurar och bara varit i min egen värld. Det kan vara så himla skönt att bara koppla bort världen ett litet tag ibland!

Nu håller jag alla mina tummar för att jag ska bli frisk inom de närmsta dagarna så att jag kan vara tillbaka på jobbet, ha min energi igen och kunna gå till gymmet igen! Kram på er!



  
 
 

Kommentera här: