Det är den första juni. Vädret växlar från hagelstorm till solsken och klarblå himmel. Alva är hemma i Sverige igen, efter ett utbytesår i USA. Ami är fortfarande kvar men hon gick balen i lördags och på fredag tar hon studenten. Italien väntar på henne. Alla som saknat henne och allting som hon har saknat finns kvar där. Vi finns alltid här också, såklart.

 

Jag skaffade körkort förra veckan och är så fruktansvärt glad över att slippa tänka på det där längre. Och är så otroligt glad över att jag klarade att ta körkort på sammanlagt 6 veckor.

 

Vi har många studenter att gå på den närmsta tiden. Det ska bli härligt att se hur glada alla är för att de har klarat av gymnasiet. Att se hur fria de känner sig till att göra vad dom vill, vart som helst i världen. Jag kan inte förstå att det redan är ett år sedan som jag tog studenten. Och jag börjar bli lite fundersam om jag verkligen lever här och nu. Har så mycket att se fram emot så det känns som om jag glömmer bort att leva mitt i allt.