Ja. Precis så. Jag har ägnat så mycket dagar. Veckor. Kanske till och med år. 

 

Jag vet att jag alltid är den som säger till alla andra att se saker ur ett annat perspektiv. Att jag alltid är den som ser till att folk ser på saker från den ljusa sidan. Och att jag alltid är den som säger till alla andra att alltid vara nöjda med allt som de åstadkommer. Det kan vara allt från ett perfekt resultat till ett stort misslyckande. För egentligen borde man vara nöjd med båda delarna. 

 

Och det är lätt att tänka så. Ibland. Men ibland samarbetar inte hjärnan riktigt som man vill. Den vill ibland bestämma egna korkade slutsatser och ibland vet jag inte riktigt om hjärtat håller med.

 

Och telefonen ringer nästan stup i kvarten. Jag vet inte vad jag ska göra. Vad jag ska säga. Jag känner inte just nu för att göra så många val. Alla andra verkar tycka att det är så himla viktigt, men jag vill bara vara här och nu. Jag vill inte göra livsviktiga val just nu. Jag är bara 19 år. På ett eller annat sätt kommer jag nog ta mig igenom det här spelet jag också.

 

Just nu håller jag på att packa min väska och lyssnar på bra musik. Om en stund går jag till jobbet och jobbar hela kvällen. Sedan tar jag bussen härifrån kusten till  Borås för att sova hos Amanda. Imorgon väntar spännande projekt och det får ni veta mer om när det är avklarat!!