Jag somnade i min säng, trött som ett as efter en hel dag på en flygplats och ett tag på flygplanet. Jag vaknade av brutalt illamående och trodde att jag skulle spy. Var så svag. Så himla, äckligt, jävla svag. Lade mig på badrumsgolvets iskalla golv och benen darrade. Allting darrade. Jag tog mig till sängen och lyckades somna. Vaknar sedan och ligger i soffan hela dagen. Bara ligger här och tycker synd om mig själv. Det är ett under att jag ens har orkat hämta datorn, eller att jag ens orkar kolla på skärmen som lyser. För allting som har minsta lilla ljus gör mig snurrig och illamående. Och inte bara att jag mår som ett ras, utan jag missar mina underbara onsdagskvällar. Jag vill träffa alla mina godingar, åka med dem till Göteborg och dela sorgen tillsammans med dom. Helvete att jag ska missa den viktigaste av alla onsdagar. Men vi ses på onsdagen efter lovet, för då är jag nog fit for fight igen. 

 

Och nu har vi ingen mjölk kvar. Så jag kan inte dricka te. Jag ska bara ligga här resten av dagen/natten och bara dö. Dö på allting.